Här uppe i norr hänger gud upp och ner i ett träd.
Den kortaste natten är samma natt som den längsta.
Här uppe i norr tror man människan krymps av behov.
Vi har ställt oss bortom det kretslopp som firas ikväll.
Jag vet varför det är så skönt att prata om vädret.
Här finns en resebyrå utan all solgaranti.
När flodvågen kommer, anklagas främst vår regering.
Flodvågen kommer. Stormen. Vad sägs om ljusterapi?
Se Stockholm skamlöst mjölka dagern, droppe för droppe.
Se dagsljusmånen blekt beroende av vinterskyn.
Jag behöver just den mänskliga del som jag skäms för.
Behöver just mitt beroende, begär mitt behov.
Flodvågen kommer. Vår gud är ett utslitet öga.
Jag behöver dig, min återkommande inre natt.
Kristoffer Leandoer, Hemlösa dikter, 2008
Ici, au Nord, Dieu pend par les pieds dans un arbre,
Et la plus courte nuit vaut la nuit la plus longue.
Ici, on pense que l’homme a moins de besoins.
Nous nous positionnons en-dehors de ce cycle.
Je comprends l’intérêt pour le temps qu’il fera
car nul ne peut jamais rien garantir du ciel.
Lors des inondations, l’état est mis en cause.
Torrents violents. Vous dites… thérapie solaire ?
Regarde avec fierté Stockholm et ses lueurs,
ses jours creusés de lune et son hiver blafard.
J’ai besoin de ce fragment humain dont j’ai honte
j’ai besoin de cela : besoin de cette soif.
Viens orage, viens : Dieu est un œil arraché.
J’ai besoin de toi, viens là… mon unique nuit…
Kristoffer Leandoer, Poèmes sans domicile fixe, traduits du suédois par Édith Azam avec l’aide de l’auteur, éd. Cadastre8zéro, collection Donc (dirigée par Bernard Noël), 2012.
13 €. Commander l’ouvrage ici.
